Jag har delat ut länken till min blogg till några av mina vänner... Detta är en naken blogg, där jag lägger ut allt jag tänker o känner...
Detta fick jag tillbaka av en som visar sig vara en närmare vän än jag visste❤️
Ord som jag nog måste ta till mig...
- "Nu har jag läst din blogg som är från i år.
Du ska veta att jag har tänkt så på dig sedan jag fick veta.
Jag hoppas att du mår bra.
Jag förstår att du har mkt runt dig o mkt oro.
Jag förstår att du vill göra det du brinner för.
Och när kroppen säger ifrån så måendet blir sämre gör att du dras till olika håll.
Det enda jag kan säga dig är att du har hela livet framför dig att kunna göra vad du än vill. Du har viljan, ambitionen och framförallt modet.
Jag var rädd när jag du berättade att du skulle starta ett eget att du tog på dig för mkt.
Du hade precis fått Fibro diagnos o var utbränd o deprimerad för det med ditt förra jobb.
Det tar ett tag innan man kommer in i ett liv med fibromyalgi. Livet blir inte detsamma. Man får omprioritera och man får välja bort o lägga till.
Det som trots allt är viktigast i livet är att må bra, finna en balans i sitt liv och ha tid o energi till det viktigaste man har, sin familj.
Jag känner igen det för jag har alltid arbetat. Och när jag var arbetslös så var jag uppsatt på så många olika ställen så ibland jobbade jag mer än vad jag skulle. Innan jag fick min fibromyalgi diagnos så trodde jag att jag gjorde fel när jag fick ont. Läkaren ville sjukskriva mig men jag vägrade många ggr då jag satte arbetskollegorna i sticket.
Min vän som jobbar på facket sade till mig en dag när jag bröt ihopa.
Jag hade så ont när jag kom hem från arbetet. Kände att jag inte gjorde tillräckligt för jag hade för ont o fick dåligt samvete för det. Och jag hade ingen ork till barnen.
Det var en ond spiral och jag hittade inget slut.
Så höll jag på tills jag verkligen gick in i väggen o blev sjukskriven. Då fick jag ingen förståelse alls för några kollegor (så är det när man har endast kvinnliga mestadels tanter som kollegor).
Mina vänner till kollegor förstod o sa att jag skulle skita i det.
Jag var tvungen att släppa allt med arbete o o plikt att göra. Försöka finna mig själv o vara en mamma till mina barn.
Sedan så blev det jag att bytade plats för jag kände inget förtroende att vara kvar.
På nästa ställe så fick jag så mkt uppskattning o började att älska mitt jobb igen. Kände att det var inte fel på mig. Sedan så sökte jag i Malmö 100% med småbarn. Då började problemen ordentligt o samma skit igen. Jag hade så ont o visste inte vad jag skulle ta vägen. Ordnade barnvakt när barnen var sjuka för jag ville bara visa mina framfötter.
Jag blev reopererad för Karpaltynnelsyndrom o det blev bara värre.
Så tillslut så skickade Handkirurgsläkaren mig till smärtrehab o jag fick diagnosen o var så illa däran att jag blev sjukskriven. Insåg att jag ej kunde jobba kvar inom förskola o med min underbara chef som hade en stor förståelse o med ledningen så fick jag avgångsvederlag o slutade.
Det var en hemsk period för jag har alltid arbetat. Det var min identitet.
Men smärtrehab fick mig att inse att jag måste omprioritera. Finna mig själv o acceptera att jag kan inte arbeta med vad som helst o inte 100%.
Jag måste finna min egen styrka för att sedan kunna gå vidare.
Det jag vill säga är att mår du inte bra o du är extremt orolig för din framtid så låt dig ta denti tiden du behöver för att må bra igen. Finna din balans i ditt liv o glädje o lycka igen.
Allt annat kommer för du är extremt kreativ men du MÅSTE tänka på dig själv för precis som min vän sa "Ingen klappar dig på ryggen för du gör ett bra jobb men de vänder dig ryggen när du tappar dig själv".
Du ska vara din bästa vän.
Så ta hand om dig Anna<3"
Tack, fina du❤️
Kram
